Dag två
Känns som om det gått en evighet men är bara inne på dag två! Att förlora någon man älskar gör så ont. Att gråta gör mig ingenting, det är bara så skönt att släppa trycket. Men när panikångesten slår till är det som värst, vet inte vart jag ska ta vägen. Hjälper inte heller när man ser alls dessa kärlekspar ute i vårsolen. Jag var nyligen precis en som ni, men nu har jag ingen som pussar på mig. Går mitt i Jönköping och försöker fortsätta leva. Går och käkar på en banan, men har egentligen ingen aptit.. 
Jag skriver inte detta för att få uppmärksamhet, detta är min blogg och jag vill bli av med alla tankar jag bär på. 

Btw, jag vet att livet går vidare. Men just nu går tiden väldigt segt. Men är tacksam för alla fina kramar jag får <3